French Barbizon School Painter, 1817-1878 was one of the painters of the Barbizon school, and is considered an important precursor of Impressionism. Daubigny was born into a family of painters and was taught the art by his father Edmond François Daubigny and his uncle, miniaturist Pierre Daubigny. Initially Daubigny painted in a traditional style, but this changed after 1843 when he settled in Barbizon to work outside in nature. Even more important was his meeting with Camille Corot in 1852 in Optevoz (Is??re). On his famous boat Botin, which he had turned into a studio, he painted along the Seine and Oise, often in the region around Auvers. From 1852 onward he came under the influence of Gustave Courbet. In 1866 Daubigny visited England, eventually returning because of the Franco-Prussian war in 1870. In London he met Claude Monet, and together they left for the Netherlands. Back in Auvers, he met Paul Cezanne, another important impressionist.  Related Paintings of Charles-Francois Daubigny :. | De haven van Bordeaux. | Rivier bij avond | De waterval van de Mahoura, Cauterets. | Landschap met boerderijen en bomen. | Strandgezicht bij maanlicht |
Related Artists:
Peale, Sarah Miriam
American Painter, 1800-1885 Painter, daughter of James Peale. The most notable of James Peale's painting daughters, she also studied with her uncle Charles Willson Peale and her cousin Rembrandt Peale, from whom she developed her talent for colour and precision in details. As studio assistant to her father, she occasionally introduced into his work bright and intricate fabrics. Her career began in 1817 with the exhibition of Flowers at the Pennsylvania Academy of the Fine Arts. In the 1820s she painted in Baltimore and Philadelphia; in 1824 she was elected to the Pennsylvania Academy. From 1831 to 1846 she maintained her studio in Baltimore where she was a popular portrait painter, producing unpretentious but intelligent and occasionally romantic portraits characterized by a fine concern for materials, as in Mrs Perry Eccleston Noel (c. 1822; Baltimore, Mus. & Lib. MD Hist.). Her sitters included such prominent politicians as Daniel Webster (1842; St Louis, MO Hist. Soc. Mus.) and Abel Park Upshur (1842; Baltimore, Mus. & Lib. MD Hist.). In 1847 Sarah moved to St Louis, MO, where for 32 years she was in great demand. From 1859 her still-lifes won prizes at the St Louis fairs; they were loosely painted works different from the tightly controlled table-top pieces of her father and sister. Sarah's portraiture also changed, from the elegant, precise Neo-classicism learnt from her cousin Rembrandt to a looser,
Stanislaw Ignacy Witkiewicz
Polish Painter, 1885-1939 .Polish writer, art theorist, painter and photographer. He was the son of the architect, painter and critic Stanislaw Witkiewicz (1851-1915), creator of the 'Zakopane style'
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.